Kategorier
2020 Glück Klassrummet

Elevernas reflektioner

Vad tyckte eleverna om att arbeta med Nobelpriset 2020, året då ingenting blev som vanligt på grund av pandemin? Så här skrev några av eleverna i klass 9 på Enbacksskolan i Tensta.

Jag tycker att det roligaste vi gjorde var att gå på Nobelprismuseet. Jag var också med på radio, det var roligt att prata om vad vi hade gjort.

Nima

*

Jag har varit på Nobelmuseet och jag är med i tidningen Opsis. Ända sedan jag var liten har jag drömt om att vara med i en tidning.

Isak

*

Vi besökte Nobelmuseet och där fick vi veta vem pristagaren var. Det var så klart Louise Glück. Jag fick också tillfälle att uttala mig i radio, vilket var väldigt häftigt för mig.

Nobel

*

Tack för den här möjligheten! Det har varit en rolig men pressad period. Jag tyckte verkligen om att läsa hennes texter och jag har lärt mig väldigt mycket. Dessa minnen kommer vara med mig för resten av mitt liv, till exempel när vi satt på Nobelmuseet och väntade på att få reda på vem Nobelpristagaren var. Men däremot har det varit läskigt att medverka i tv och radio. Men nu har man också sådana minnen. Jag ser fram emot att se nästa års elever göra detta.

Esra

*

Innan Nobelarbetet var jag inget fan av dikter, men efter att ha läst några av Louise Glücks texter har jag fått en bättre syn generellt på dikter. Nu kan jag läsa dikter på ett annat sätt än tidigare och uppskattar och beundrar djupet som speglas i några korta meningar.


Selma

*

Jag tyckte väldigt mycket om att läsa Louise Glücks dikter. Min favoritdikt är ”Förlorad kärlek”, för att den var sorglig och tänk att barnet växer upp och fick veta att hennes syrra dog.

Mohamed A

*

I början tror jag inte att någon var så taggad på arbetet med Nobel, men jag tror att folk blev mer taggade genom arbetet. Speciellt när det fick så mycket uppmärksamhet.

Det som blev priset efter arbetet var att Louise Glück mejlade tillbaka till oss. Det var dock synd att i inte fick träffa henne.

Amira

*

Det jag tycker om med Nobelarbetet är att vi lärde oss poesi och hur man förstår poesi. Andra bra grejer var att vi kunde reflektera om vad vi läste. Tredje bra grejen är att Louise Glück svarade på våra meddelanden. Det dåliga var att vi inte gick till Rinkeby bibliotek och inte fick träffa Glück IRL.

Mohamed

*

Jag vill tacka alla som deltog i detta roliga projekt för att vi fick en sådan möjlighet att få arbeta och på något sätt få kontakt med årets Nobelpristagare. Trist att Louise Glück inte ville vara med på videosamtalet där bland annat Stewe Claeson och Gunilla Lundgren deltog. Personligen tyckte jag att det var superkul att arbeta med Louise Glück, alla teckningar, målningar och all text. Jag har många minnen som jag aldrig kommer att glömma.

Edanur

*

Jag tycker att detta arbete har varit det mest unika arbete vi har jobbat med. Vi fick göra flera olika typer av uppgifter. Vi fick rita, vara med i filmer och arbeta med poesi. Det var tråkigt att vi inte fick träffa Louise Glück men det viktiga är upplevelsen.

Zein

*

Jag tycker att det var roligt att jobba med Louise Glück och läsa henes dikter. Det var tråkigt att vi inte fick träffa henne på grund av covid-19. Jag hoppas att vi får träffa henne nångång.

Ismail

*

Mina ögon öppnades för en ny värld: poesi. Nåt jag inte visste om innan men som jag är väldigt tacksam över att jag vet om nu.

Zeinab

*

Det var roligt att jobba med Nobelpriset och få lära oss om poesi. Jag tycker att poesi öppnar dörrar man inte visste man hade.

Zahra

Kategorier
2020 Glück Klassrummet

Välkommen till Rinkeby!

Med denna film vill barnen på Kvarnbyskolan hälsa Louise Glück och alla andra välkomna till Rinkeby när pandemin är över.

Därefter kommer några glimtar från Askebyskolans bibliotek där en grupp barn gjort ett tittskåp med inspiration från ”Vild iris ”.

Tittskåpet finns nu att se på Rinkeby bibliotek. Välkommen!

Kategorier
2020 Glück Klassrummet

Dear Louise,

In our booklet, we share some of our reflections on your poems. We have also made this short film for you.

Kära Louise!

I Nobelhäftet delar vi med oss av våra tankar om dina dikter. Vi har också gjort den här filmen till dig.

Kategorier
2020 Glück Klassrummet

Vackert välkomnande

På Kvarnbyskolan har barnen gjort vackra välkomst-skyltar på sina modersmål till Nobelhäftet och årets pristagare. Detta ledde till ett fint samarbete med barnens familjer. Föräldrar och äldre syskon engagerades och hjälpte till med såväl översättning som stavning och inför filminspelningen övade de små åttaåringarna både hemma och i skolan. När filmaren kom till skolan var barnen trygga och kunde med stolthet visa upp sin språkliga rikedom.

En vägg i klassrummet pryds nu av barnens skyltar, tillsammans med information om Alfred Nobel, Nobelpriset och Louise Glück. På Nobeldagen den 10 december ska lärarna läsa en dikt av Glück högt för klassen.

Lärarna Karin Liljeholm och Nikita Christoffersson visar upp Nobelhäftet och det uppslag som eleverna i klass 2 A har gjort. Foto: Annelie Drewsen
En vägg i klassrummet tillägnas Nobelpriset 2020, med alla fina skyltar som barnen gjorde. Foto: Annelie Drewsen

Klicka här för att bläddra i Nobelhäftet 2020.

Kategorier
2020 Glück Klassrummet Rinkeby bibliotek

Nu blommar tittskåpet

På Rinkeby bibliotek finns ett tittskåp som varje år får en ny sektion tillägnad årets Nobelpristagare i litteratur. I år har en grupp elever på Askebyskolan i Rinkeby gjort ett tittskåp om Louise Glück och hennes poesi.

Fyra elever sitter och ritar vid ett bord.
Eleverna tecknar blommor och blad. Foto: Sofia Lindblom

Inspirationen hämtades från Glücks diktsamling ”Vild iris”. Vi har tittat på bilder av olika blommor och ritat egna blommor med färgpennor. Många av blommorna i ”Vild iris” känner vi igen från vår svenska natur.

Tittskåpet står på Rinkeby bibliotek och innehåller scener om de senaste årens litteraturpristagare. Eleverna har arbetat under ledning av skolbibliotekarie Sofia Lindblom och Lotta Silfverhielm som är tecknare.

Lotta Silfverhielm och eleverna samtalar. Foto: Sofia Lindblom
Nu återstår bara att montera tittskåpet på Rinkeby bibliotek. Foto: Sofia Lindblom
Kategorier
Glück Klassrummet

Dikttolkning i medvind

Är 15-åringar intresserade av poesi? Hur vana är de att tala om dikter? Är Nobelpristagare angelägen läsning på högstadiet? Sådana frågor surrar i huvudet när jag kliver in i klassrummet med kopiorna av den dikt jag har valt att läsa tillsammans med klassen.

Efter förra lektionen då eleverna blev omedelbart berörda av dikten ”Förlorad kärlek” ville jag ge dem något mer utmanande. Det svåra var inte att hitta en dikt som skulle funka, utan att välja en av många.

Den valda dikten

Det blev till sist ”Avtagande vind” ur ”Vild iris”, översatt till svenska av Jonas Brun. I dikten finns en tydlig röst, men den skiljer sig från rösten i den första dikten vi läste. Men vem tillhör den? Och vilka riktar den sig till? Här finns också många konkreta bilder, men hur hör de ihop med de existentiella tankarna som texten ger uttryck för – trädgården, fågelns flykt och äppelträdet till exempel? Och vilken är ”gåvan som var avsett för en annan skapelse”?

Avstamp i Tranströmer

Innan vi läste dikten berättade jag om att den senaste poeten som fick Nobelpriset i litteratur var Tomas Tranströmer, som kom till Rinkeby bibliotek 2011. Sedan tittade vi på en film med de barn från Rinkeby som var med då. Det kan vara svårt att tala om poesi, och jag ville att klassen skulle få se hur andra ungdomar har närmat sig poesin och formulerat sig om den. Att kunna använda material från tidigare års arbete med Nobel i Rinkeby känns värdefullt och ger en historisk förankring åt det vi gör nu.

I första gruppen blev det lite fnissigt redan under filmen, och det höll i sig resten av lektionen. Vi läste dikten högt två gånger, sedan fick eleverna välja ut en rad som de tyckte om. Till sist diskuterade vi dikten i helklass och avslutade med att eleverna fick skriva ner sina tankar. Det gick bra, men samtidigt kände både läraren Anna Lindgren och jag att det kunde bli ännu bättre.

Samtal i smågrupper

Inför den andra gruppen bestämde vi oss för att justera upplägget och låta eleverna diskutera dikten i mindre grupper. Vi bad dem då att fundera på följande:

  • Vad tycker du om i dikten?
  • Vilken känsla uppfattar du?
  • Vad undrar du över?
  • Vem tillhör rösten i dikten?

Grupperna började genast diskutera. Vi vuxna gick runt och lyssnade. En flicka tyckte att rösten i dikten skulle kunna tillhöra en mamma som talar till sina barn.

– Ni vet, det finns vissa mammor som hela tiden säger ”Jag gav dig allt, jag bar dig i åtta månader och sådant”.

– Håller ni med? frågade jag de andra i gruppen.

Efter lite funderingar sa annan flicka sa att det kanske kunde vara en gudomlig röst.

– Vad i texten får dig att tro det?

– Det här att ”jag gav er alla gåvor” och ”jag skapade er”.

Vi provade att läsa dikten som om det var guds röst. Skulle det kunna var så? Vem är det i så fall gud vänder sig till?

– Människorna, svarade alla.

– Men er första tolkning behöver ju inte vara fel, sa jag. Finns det några likheter mellan att vara förälder och att vara gud?

– Ja, man har makt, svarade en pojke blixtsnabbt.

Samtalet fortsatte. En elev funderade på om Louise Glück tror på gud.

– Behöver man vara troende för att skriva så här?

– Ja.

– Nej, man kan skriva om gud som en fantasi.

Elevernas frågor

I andra grupper väckte den sista strofen frågor. Vad betyder det egentligen att

era liv är fågelns flykt

som börjar och slutar i stillhet –

som börjar och slutar, till formen lik

bågen som går från den vita björken

fram till äppelträdet.

Hos en pojke glittrade blicken när han tog ordet:

– Det är som ett spjut som kastas och träffar någonstans, sa han.

– Fint, du är så inne i dikten att du får upp andra bilder i huvudet! Men vad betyder det att livet är som en båge?

– Att det har en början och ett slut.

Tolkning av trädgården

Anna och jag fortsatte att gå runt mellan grupperna och lyssna.

– Lyssna på den här tolkningen! sa Anna och bad mig komma till en grupp med fem pojkar.

En av dem sa att han trodde att bilden av trädgården var paradiset.

– Varifrån kommer bilden av paradiset?

– Från de abrahamitiska religionerna, sa en kille som dittills varit ganska tyst.

Läraren Anna Lindgren sa att elevernas tolkning även fick henne att se diktens röda tråd.

– Plötsligt hänger det ihop!

Vi letade fler spår från religiösa motiv i dikten.

– Äppelträdet, det är kunskapens träd!

– Ja, när Adam och Eva skapades …

Och så fortsatte samtalet.

Tankar om dikten

Efteråt var både Anna och jag helt uppfyllda av vilka fina och personliga tolkningar eleverna gjorde av Louise Glücks dikt. Vi behövde inte styra eller leda samtalen – ungdomarna hittade själva vägar in i texten och kunde relatera den till sina egna kunskaper, erfarenheter och föreställningar.

Lektionen avslutades med att eleverna fick skriva ner sina tankar. De kommer sedan att publiceras i det häfte som vi gör till årets Nobelpristagare. Louise Glück kommer givetvis att få ett exemplar.

Så här skrev två av eleverna om dikten ”Avtagande vind”:

Jag kände först medan jag läste dikten besvikelsen från en mamma. Att mamman gav allt barnen ville ha. Hon uppfostrade dem, gav dem det de behövde men att de sedan inte gjort något av sina liv. Men ju längre jag läste desto mer kopplade jag till gud och guds besvikelse över människorna. Att gud har skapat oss, gud har gett oss den blåa himlen och livets ljus, men vi gav inte tillbaka något som var värt allt vi fått. I dikten tror jag gud pratar om paradiset och att vi aldrig skulle komma dit. Ju längre livet går, desto närmare kommer vi det smärtsamma ödet.

Samuel

Jag tyckte om meningen ”Ju mer jag avlägsnar mig från er/desto tydligare ser jag er”. Känslan jag får av det här är att när man tar avstånd från olika människor kommer deras riktiga sidor fram. Jag tror gud tar avstånd från människor för att kolla ifall de fortfarande har hoppet kvar, och inte bara ger upp hoppet om att gud finns, typ som en prövning.

Ahmed

Annelie Drewsen, författare och projektledare

Kategorier
2020 Alfred Nobel Klassrummet

Alfred Nobel i Rinkeby

Varje tisdag träffas Bästa biblioteksklubben på Rinkeby bibliotek för att läsa och diskutera texter. Nu har vi lagt läsandet något åt sidan ett tag för att skriva en dikt till årets nobelhäfte. Utgångspunkten var: Om Alfred Nobel kom till oss i Rinkeby idag, vad skulle vi visa honom då?

Alla fantastiska barn i gruppen hade massor av förslag; basketkorgarna utanför Rinkeby fritidsgård, Spindelparken, den fina fontänen på torget, vårt apotek med alla mediciner som finns tack vare hans pristagare, den alltmer rättvisa världen m.m.

Ja, tänk så mycket fint vi har här på Järva och hur förvånad Alfred Nobel skulle bli om han fick uppleva det.

Lena Lanéus, bibliotekspedagog, Rinkeby bibliotek

Kategorier
2020 Glück Klassrummet

Ord som öppnar själen

”Din dikt öppnade mina ögon. Den väckte min själ.”
Så kan det låta när en 15-årig flicka formulerar sina tankar om en av Louise Glücks dikter.

Förra veckan fick eleverna i årskurs 9 på Enbacksskolan bekanta dig med årets Nobelpristagare i litteratur. Vi började med att lyssna på en intervju som gjordes strax efter att Louise Glück fick veta att hon tilldelats Nobelpriset:

Det är tre innehållsrika minuter, både för det som sägs och hur det sägs. Glücks eftertänksamhet och ovilja att ge snabba svar på komplexa frågor märks tydligt, liksom hennes morgontrötthet.  

Sedan läste vi prismotiveringen igen:

för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.

Här finns det mycket att fundera över. Vad betyder omisskännlig? Vad är sträng skönhet? Och vad betyder det att göra en enskild människas existens universell?

Jag hade tagit med mig några blommor och en liten tomatplanta från min trädgård. Tomatplantan har jag drivit upp från ett skott från en större planta, och för mig är den en illustration av ett slags sträng skönhet. För att få en vacker och livskraftig tomatplanta måste man vara sträng – nypa skott och kanske beskära. Annars blir plantan klen och skranglig. På samma vis kan språket bli vackrare och kraftfullare av en sträng behandling.

Eleverna uppmuntrades att ha med sig formuleringarna från prismotivationen i det kommande arbetet.

Höstblommor och en tomatplanta som hade behövt en strängare behandling för att bli vacker. Foto: Annelie Drewsen.

Därefter berättade jag om Louise Glücks liv och verk. Det som verkade göra eleverna mest intresserade var hennes ungdomstid präglad av anorexia och psykoanalys. Hon har sagt att sjukdomen gjorde henne medveten om döden och samtidigt fick henne att inse att hon ville leva vidare. Vi talade också om de grekiska myterna som hennes föräldrar berättade under barndomen, och svensklärare Stefan Ljungdahl fick tillfälle att påminna klassen om vad de läste om i årskurs 7.

Jag berättade också att Glück tycker om att läsa deckare, bland annat av den svenska författaren Henning Mankell. I samlingen ”Averno” finns någonting från hans böcker i varje dikt, och hon har kallat den för sin ”hommage till Mankell”.

Stefan läser ”Förlorad kärlek” högt för klassen. Foto: Annelie Drewsen.

Lektionen avslutades med att vi tillsammans läste dikten ”Förlorad kärlek” ur diktsamlingen ”Ararat”. Först läste Stefan och jag dikten högt några gånger. En stund var klassrummet knäpptyst; dikten krävde det. Sedan fick eleverna välja en rad som de tyckte om. Många valde beskrivningen av hur moderns hjärta blev

mycket kallt, mycket hårt,
som ett litet halssmycke av järn.

Vi upptäckte hur bilden av halssmycket av järn hängde ihop med den sista strofen, där den döda systerns kropp

blev en magnet. Jag kunde känna hur den drog
min mors hjärta ned i jorden
för att det skulle växa.

Eleverna skriver reflektioner och tankar till Louise Glück. Foto: Annelie Drewsen.

Det fanns många tankar i de båda grupperna. En pojke ville berätta om sin egen syster och hur mycket han älskar henne.

En annan pojke sa:
– Jag tror att alla mammor skulle känna sig som mamman i den här dikten om de förlorade ett barn.

Han formulerade något av det som Svenska Akademien skrev i sin motivering – om att göra ”den enskilda människans existens universell” – men med helt vanliga ord. Jag tror faktiskt att Louise Glück föredrar de enklare orden. För när de träffar rätt kan de öppna själen.

Annelie Drewsen, författare och projektledare

Kategorier
2020 Glück Klassrummet

Årets pris går till …

Den 8 oktober var en stor dag. Då besökte klass 9 från Enbacksskolan Nobelprismuseet där de fick följa tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2020.

Det blev den amerikanska poeten Louise Glück som fick priset med följande motivering:

för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.

Vi ser fram emot att läsa och tolka hennes dikter tillsammans, och hoppas att hon på något sätt vill möta oss i december.

Här är några bilder från dagen som även innehöll en visning av museet.

Foto: Anna Lindgren.

Klassen lyssnar på Stefan Ljungdahl inför besöket på Nobelprismuseet. Foto: Anna Lindgren.
Vi får veta mer om hur det går till att välja Nobelpristagare i litteratur. Foto: Anna Lindgren.
En bra dag med klassen! Foto: Anna Lindgren.
Vi lär oss mer om Alfred Nobel och hans liv. Foto: Anna Lindgren.
Hela klassen är samlad. Foto: Anna Lindgren.
Esra svarar på frågor från P4 Stockholms reporter Peter Johansson, som följer vårt arbete. Foto: Anna Lindgren.
Till sist fick vi veta vem som får årets litteraturpris: Louise Glück. Annika Hedås Falk ledde programmet efter tillkännagivandet. Foto: Anna Lindgren.
Kategorier
Klassrummet

Elever i P4 Stockholm

Inför tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2020 har P4 Stockholm intervjuat fyra av eleverna från Enbacksskolan om årets arbete med Nobel i Rinkeby och Tensta. De får dessutom ge förslag på pristagare.

Reporter är Peter Johansson.

Lyssna på inslaget här:

Länk: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=7569773