Kategorier
2020 Glück Klassrummet

Nu blommar tittskåpet

På Rinkeby bibliotek finns ett tittskåp som varje år får en ny sektion tillägnad årets Nobelpristagare i litteratur. I år har en grupp elever på Askebyskolan i Rinkeby gjort ett tittskåp om Louise Glück och hennes poesi.

Fyra elever sitter och ritar vid ett bord.
Eleverna tecknar blommor och blad. Foto: Sofia Lindblom

Inspirationen hämtades från Glücks diktsamling ”Vild iris”. Vi har tittat på bilder av olika blommor och ritat egna blommor med färgpennor. Många av blommorna i ”Vild iris” känner vi igen från vår svenska natur.

Tittskåpet står på Rinkeby bibliotek och innehåller scener om de senaste årens litteraturpristagare. Eleverna har arbetat under ledning av skolbibliotekarie Sofia Lindblom och Lotta Silfverhielm som är tecknare.

Lotta Silfverhielm och eleverna samtalar. Foto: Sofia Lindblom
Nu återstår bara att montera tittskåpet på Rinkeby bibliotek. Foto: Sofia Lindblom
Kategorier
Glück Klassrummet

Dikttolkning i medvind

Är 15-åringar intresserade av poesi? Hur vana är de att tala om dikter? Är Nobelpristagare angelägen läsning på högstadiet? Sådana frågor surrar i huvudet när jag kliver in i klassrummet med kopiorna av den dikt jag har valt att läsa tillsammans med klassen.

Efter förra lektionen då eleverna blev omedelbart berörda av dikten ”Förlorad kärlek” ville jag ge dem något mer utmanande. Det svåra var inte att hitta en dikt som skulle funka, utan att välja en av många.

Den valda dikten

Det blev till sist ”Avtagande vind” ur ”Vild iris”, översatt till svenska av Jonas Brun. I dikten finns en tydlig röst, men den skiljer sig från rösten i den första dikten vi läste. Men vem tillhör den? Och vilka riktar den sig till? Här finns också många konkreta bilder, men hur hör de ihop med de existentiella tankarna som texten ger uttryck för – trädgården, fågelns flykt och äppelträdet till exempel? Och vilken är ”gåvan som var avsett för en annan skapelse”?

Avstamp i Tranströmer

Innan vi läste dikten berättade jag om att den senaste poeten som fick Nobelpriset i litteratur var Tomas Tranströmer, som kom till Rinkeby bibliotek 2011. Sedan tittade vi på en film med de barn från Rinkeby som var med då. Det kan vara svårt att tala om poesi, och jag ville att klassen skulle få se hur andra ungdomar har närmat sig poesin och formulerat sig om den. Att kunna använda material från tidigare års arbete med Nobel i Rinkeby känns värdefullt och ger en historisk förankring åt det vi gör nu.

I första gruppen blev det lite fnissigt redan under filmen, och det höll i sig resten av lektionen. Vi läste dikten högt två gånger, sedan fick eleverna välja ut en rad som de tyckte om. Till sist diskuterade vi dikten i helklass och avslutade med att eleverna fick skriva ner sina tankar. Det gick bra, men samtidigt kände både läraren Anna Lindgren och jag att det kunde bli ännu bättre.

Samtal i smågrupper

Inför den andra gruppen bestämde vi oss för att justera upplägget och låta eleverna diskutera dikten i mindre grupper. Vi bad dem då att fundera på följande:

  • Vad tycker du om i dikten?
  • Vilken känsla uppfattar du?
  • Vad undrar du över?
  • Vem tillhör rösten i dikten?

Grupperna började genast diskutera. Vi vuxna gick runt och lyssnade. En flicka tyckte att rösten i dikten skulle kunna tillhöra en mamma som talar till sina barn.

– Ni vet, det finns vissa mammor som hela tiden säger ”Jag gav dig allt, jag bar dig i åtta månader och sådant”.

– Håller ni med? frågade jag de andra i gruppen.

Efter lite funderingar sa annan flicka sa att det kanske kunde vara en gudomlig röst.

– Vad i texten får dig att tro det?

– Det här att ”jag gav er alla gåvor” och ”jag skapade er”.

Vi provade att läsa dikten som om det var guds röst. Skulle det kunna var så? Vem är det i så fall gud vänder sig till?

– Människorna, svarade alla.

– Men er första tolkning behöver ju inte vara fel, sa jag. Finns det några likheter mellan att vara förälder och att vara gud?

– Ja, man har makt, svarade en pojke blixtsnabbt.

Samtalet fortsatte. En elev funderade på om Louise Glück tror på gud.

– Behöver man vara troende för att skriva så här?

– Ja.

– Nej, man kan skriva om gud som en fantasi.

Elevernas frågor

I andra grupper väckte den sista strofen frågor. Vad betyder det egentligen att

era liv är fågelns flykt

som börjar och slutar i stillhet –

som börjar och slutar, till formen lik

bågen som går från den vita björken

fram till äppelträdet.

Hos en pojke glittrade blicken när han tog ordet:

– Det är som ett spjut som kastas och träffar någonstans, sa han.

– Fint, du är så inne i dikten att du får upp andra bilder i huvudet! Men vad betyder det att livet är som en båge?

– Att det har en början och ett slut.

Tolkning av trädgården

Anna och jag fortsatte att gå runt mellan grupperna och lyssna.

– Lyssna på den här tolkningen! sa Anna och bad mig komma till en grupp med fem pojkar.

En av dem sa att han trodde att bilden av trädgården var paradiset.

– Varifrån kommer bilden av paradiset?

– Från de abrahamitiska religionerna, sa en kille som dittills varit ganska tyst.

Läraren Anna Lindgren sa att elevernas tolkning även fick henne att se diktens röda tråd.

– Plötsligt hänger det ihop!

Vi letade fler spår från religiösa motiv i dikten.

– Äppelträdet, det är kunskapens träd!

– Ja, när Adam och Eva skapades …

Och så fortsatte samtalet.

Tankar om dikten

Efteråt var både Anna och jag helt uppfyllda av vilka fina och personliga tolkningar eleverna gjorde av Louise Glücks dikt. Vi behövde inte styra eller leda samtalen – ungdomarna hittade själva vägar in i texten och kunde relatera den till sina egna kunskaper, erfarenheter och föreställningar.

Lektionen avslutades med att eleverna fick skriva ner sina tankar. De kommer sedan att publiceras i det häfte som vi gör till årets Nobelpristagare. Louise Glück kommer givetvis att få ett exemplar.

Så här skrev två av eleverna om dikten ”Avtagande vind”:

Jag kände först medan jag läste dikten besvikelsen från en mamma. Att mamman gav allt barnen ville ha. Hon uppfostrade dem, gav dem det de behövde men att de sedan inte gjort något av sina liv. Men ju längre jag läste desto mer kopplade jag till gud och guds besvikelse över människorna. Att gud har skapat oss, gud har gett oss den blåa himlen och livets ljus, men vi gav inte tillbaka något som var värt allt vi fått. I dikten tror jag gud pratar om paradiset och att vi aldrig skulle komma dit. Ju längre livet går, desto närmare kommer vi det smärtsamma ödet.

Samuel

Jag tyckte om meningen ”Ju mer jag avlägsnar mig från er/desto tydligare ser jag er”. Känslan jag får av det här är att när man tar avstånd från olika människor kommer deras riktiga sidor fram. Jag tror gud tar avstånd från människor för att kolla ifall de fortfarande har hoppet kvar, och inte bara ger upp hoppet om att gud finns, typ som en prövning.

Ahmed

Annelie Drewsen, författare och projektledare

Kategorier
2020 Alfred Nobel Klassrummet

Alfred Nobel i Rinkeby

Varje tisdag träffas Bästa biblioteksklubben på Rinkeby bibliotek för att läsa och diskutera texter. Nu har vi lagt läsandet något åt sidan ett tag för att skriva en dikt till årets nobelhäfte. Utgångspunkten var: Om Alfred Nobel kom till oss i Rinkeby idag, vad skulle vi visa honom då?

Alla fantastiska barn i gruppen hade massor av förslag; basketkorgarna utanför Rinkeby fritidsgård, Spindelparken, den fina fontänen på torget, vårt apotek med alla mediciner som finns tack vare hans pristagare, den alltmer rättvisa världen m.m.

Ja, tänk så mycket fint vi har här på Järva och hur förvånad Alfred Nobel skulle bli om han fick uppleva det.

Lena Lanéus, bibliotekspedagog, Rinkeby bibliotek

Kategorier
2020 Glück Klassrummet

Ord som öppnar själen

”Din dikt öppnade mina ögon. Den väckte min själ.”
Så kan det låta när en 15-årig flicka formulerar sina tankar om en av Louise Glücks dikter.

Förra veckan fick eleverna i årskurs 9 på Enbacksskolan bekanta dig med årets Nobelpristagare i litteratur. Vi började med att lyssna på en intervju som gjordes strax efter att Louise Glück fick veta att hon tilldelats Nobelpriset:

Det är tre innehållsrika minuter, både för det som sägs och hur det sägs. Glücks eftertänksamhet och ovilja att ge snabba svar på komplexa frågor märks tydligt, liksom hennes morgontrötthet.  

Sedan läste vi prismotiveringen igen:

för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.

Här finns det mycket att fundera över. Vad betyder omisskännlig? Vad är sträng skönhet? Och vad betyder det att göra en enskild människas existens universell?

Jag hade tagit med mig några blommor och en liten tomatplanta från min trädgård. Tomatplantan har jag drivit upp från ett skott från en större planta, och för mig är den en illustration av ett slags sträng skönhet. För att få en vacker och livskraftig tomatplanta måste man vara sträng – nypa skott och kanske beskära. Annars blir plantan klen och skranglig. På samma vis kan språket bli vackrare och kraftfullare av en sträng behandling.

Eleverna uppmuntrades att ha med sig formuleringarna från prismotivationen i det kommande arbetet.

Höstblommor och en tomatplanta som hade behövt en strängare behandling för att bli vacker. Foto: Annelie Drewsen.

Därefter berättade jag om Louise Glücks liv och verk. Det som verkade göra eleverna mest intresserade var hennes ungdomstid präglad av anorexia och psykoanalys. Hon har sagt att sjukdomen gjorde henne medveten om döden och samtidigt fick henne att inse att hon ville leva vidare. Vi talade också om de grekiska myterna som hennes föräldrar berättade under barndomen, och svensklärare Stefan Ljungdahl fick tillfälle att påminna klassen om vad de läste om i årskurs 7.

Jag berättade också att Glück tycker om att läsa deckare, bland annat av den svenska författaren Henning Mankell. I samlingen ”Averno” finns någonting från hans böcker i varje dikt, och hon har kallat den för sin ”hommage till Mankell”.

Stefan läser ”Förlorad kärlek” högt för klassen. Foto: Annelie Drewsen.

Lektionen avslutades med att vi tillsammans läste dikten ”Förlorad kärlek” ur diktsamlingen ”Ararat”. Först läste Stefan och jag dikten högt några gånger. En stund var klassrummet knäpptyst; dikten krävde det. Sedan fick eleverna välja en rad som de tyckte om. Många valde beskrivningen av hur moderns hjärta blev

mycket kallt, mycket hårt,
som ett litet halssmycke av järn.

Vi upptäckte hur bilden av halssmycket av järn hängde ihop med den sista strofen, där den döda systerns kropp

blev en magnet. Jag kunde känna hur den drog
min mors hjärta ned i jorden
för att det skulle växa.

Eleverna skriver reflektioner och tankar till Louise Glück. Foto: Annelie Drewsen.

Det fanns många tankar i de båda grupperna. En pojke ville berätta om sin egen syster och hur mycket han älskar henne.

En annan pojke sa:
– Jag tror att alla mammor skulle känna sig som mamman i den här dikten om de förlorade ett barn.

Han formulerade något av det som Svenska Akademien skrev i sin motivering – om att göra ”den enskilda människans existens universell” – men med helt vanliga ord. Jag tror faktiskt att Louise Glück föredrar de enklare orden. För när de träffar rätt kan de öppna själen.

Annelie Drewsen, författare och projektledare

Kategorier
2020 Glück Klassrummet

Årets pris går till …

Den 8 oktober var en stor dag. Då besökte klass 9 från Enbacksskolan Nobelprismuseet där de fick följa tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2020.

Det blev den amerikanska poeten Louise Glück som fick priset med följande motivering:

för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.

Vi ser fram emot att läsa och tolka hennes dikter tillsammans, och hoppas att hon på något sätt vill möta oss i december.

Här är några bilder från dagen som även innehöll en visning av museet.

Foto: Anna Lindgren.

Klassen lyssnar på Stefan Ljungdahl inför besöket på Nobelprismuseet. Foto: Anna Lindgren.
Vi får veta mer om hur det går till att välja Nobelpristagare i litteratur. Foto: Anna Lindgren.
En bra dag med klassen! Foto: Anna Lindgren.
Vi lär oss mer om Alfred Nobel och hans liv. Foto: Anna Lindgren.
Hela klassen är samlad. Foto: Anna Lindgren.
Esra svarar på frågor från P4 Stockholms reporter Peter Johansson, som följer vårt arbete. Foto: Anna Lindgren.
Till sist fick vi veta vem som får årets litteraturpris: Louise Glück. Annika Hedås Falk ledde programmet efter tillkännagivandet. Foto: Anna Lindgren.
Kategorier
Klassrummet

Elever i P4 Stockholm

Inför tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2020 har P4 Stockholm intervjuat fyra av eleverna från Enbacksskolan om årets arbete med Nobel i Rinkeby och Tensta. De får dessutom ge förslag på pristagare.

Reporter är Peter Johansson.

Lyssna på inslaget här:

Länk: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=7569773

Kategorier
2020 Alfred Nobel Klassrummet

Startskottet på Enbacksskolan

I början av september var det äntligen dags att dra igång 2020 års arbete med Nobel i Rinkeby och Tensta. Precis som förra året är det klass 9 på Enbacksskolan i Tensta som studerar Alfred Nobels liv, årets litteraturpristagare och som förhoppningsvis får möta pristagaren i december.

Exakt hur själva avslutningen ska gå till i år är det ingen som vet ännu. Pandemin kommer definitivt att tvinga oss att hitta nya sätt att genomföra mottagningen på Rinkeby bibliotek. Men för oss som arbetar med Nobelpriset i Rinkeby och Tensta kommer arbetet att se ut ungefär som vanligt hela hösten.

Bild från Enbacksskolans Instragramkonto.

Det första vi gör är att studera Alfred Nobels liv, så att eleverna kan skriva en egen text och rita bilder om honom. Deras berättelse blir sedan en del av det häfte som pristagaren kommer att få i december.

Författaren Annelie Drewsen kom till Enbacksskolan för att berätta om Alfred Nobels liv. För att verkligen förstå kraften i nitroglycerinet såg vi på den här filmen:

Vilken smäll! Vilken tur att Alfred Nobel kom på att den explosiva vätskan blev betydligt mer säker att hantera om den blandades med kiselgur. Det var den blandningen han gav namnet dynamit.

Kategorier
Handke Klassrummet

Handkes tack

Peter Handke som fick Nobelpriset i litteratur 2019 kom inte till Rinkeby bibliotek, utan fick ta emot sitt häfte samt ett porträtt som elever från Tensta och Rinkeby hade gjort. Överlämningen gjordes via Nobelprismuseet och Charlotta Jeppson.

I februari 2020 kom ett tackkort från Peter Handke till eleverna som hade läst ett stycke ur hans bok ”Barnberättelse” och delat med sig av sina reflektioner.

Kategorier
Klassrummet Tokarczuk

Elevernas tankar efteråt

Den 11 december var det äntligen dags! Olga Tokarczuk kom till Rinkeby bibliotek för att möta elever från stadsdelarna Rinkeby och Tensta. Många fina reportage har publicerats i tidningar, radio och på tv. Men huvudpersonerna för festligheterna i Rinkeby – vid sidan av Nobelpristagaren själv – var barnen.

Det var de som välkomnade Olga Tokarczuk vid bilen, som visade henne till rätt plats,  som genomförde hela programmet på scenen och som sedan  sedan fick dricka te och prata med henne vid ett särskilt bord. Därför lämnar jag nu ordet till några av eleverna i årskurs 9 från Enbacksskolan. Här är deras tankar om mötet med Olga Tokarczuk. Vissa av texterna är förkortade.

Jag var med i framträdandet för Olga. Det var helt fantastiskt och mäktigt. Vi pratade om texten som Olga hade skrivit om att kvinnor fick sälja sina kroppar. Olga var väldigt ödmjuk och snäll. Hon lyssnade verkligen på oss och hon brydde sig verkligen. Vi fick också sitta med henne och ställa massa frågor. Som vad hon skulle göra med pengarna. Hon vill starta en stiftelse om våra problem i världen. Hon vill jobba för feminister och med klimatförändringar. Hon vill verkligen försöka förändra världen och göra det till en bättre plats. Vi alla kände en mäktig känsla igår. Vi alla hade våra roller och vi fick ta hand om en hel föreställning det kändes jättebra.

Sabrin

*

Olga pratade om feminism och naturen. Den optimistiska synen på framtiden i hennes tid och den negativa syn som vi har nuförtiden. Hon kom in som Moses och delade upp stället som Röda havet.

Kooshin

*

Journalisterna som var runt oss gjorde mig lite nervöst från första början. När Olga kom in tänkte jag inte på dem längre. (…) Det enda jag tänkte på var Olga, för att det var liksom den där stunden där man märker att detta kommer kanske bara ske en gång i ditt liv så njut av det. Hon var snäll och en glädjespridare och jag var bara glad.

Yassin

*

Det var roligt att kunna stå på scenen och prata framför alla och Olga. När vi satt och pratade med Olga så ställde vi flera frågor som exempel vad hon tycker om priset hon vunnit och hennes reflektioner. Vi fick också prata med hennes sambo och fick även ställa frågor till honom om hur han kände sig. Innan jag gick upp på scenen så var jag glad och inte alls nervös utan jag var exalterad att prata framför alla.

Sara

*

Att få vara en presentatör för en person som träffat kungen och vunnit Nobelpriset är något jag inte kan beskriva. (…) Jag fick endast en chans att prata med Olga och ställde därför min fråga. Jag frågade henne om hur hon egentligen gör det? Hur hon egentligen skriver på ett så pass unikt sätt? Jag fick ett kort men ändå konkret svar: att koncentration och träning är de största anledningarna till hennes succé.

Daryan

*

Jag fick jobba vid bordet tillsammans med två klasskamrater där vi sålde Nobelhäften för hundra kronor styck, med andra tillägg som var inkluderat i priset. Det var roligt att kunna vara med på en sån rolig händelse som detta och äta alla olika desserter som fanns tillgängliga och som var goda. Man träffade en del intressanta människor, både journalister och åskådare. I helhet var det roligt att få vara med och bevittna händelsen.

Mustafa

*

Vi fick prata med olika journalister och jag fick möjligheten att prata med en journalist från Polen och innan allt startade hade jag en konversation med en kvinna som sitter i riksdagen. Vi fick träffa väldigt många viktiga människor igår. Jag personligen hann inte prata med Olga, för jag stod och sålde häftena till de som ville köpa. Jag är tacksam för att vi fick möjligheten att kunna träffa Olga för det är inte varje dag man får träffa en Nobelpristagare.

Sofia

*

Min upplevelse från igår var helt underbart. Det var jag och Ali som var de som träffade alla journalister först. Hade aldrig träffat så här många journalister på samma dag och fått prata med dem. Några intervjuade mig också. Det var en dag där jag aldrig kommer att glömma i mitt liv.

Fahri

*

Jag satt och pratades med Olga i några minuter. Hon verkar vara väldigt snäll och klok och vi pratade om många olika saker. Vi pratade inte bara om hennes författarskap utan även också om framtiden, klimatförändringar och om hur hon känner kring att ha vunnit Nobelpriset. Jag frågade henne hur hon vågade fortsätta att skriva när hon fått så mycket kritik i sitt land, och hon svarade att hon kände att hon behövde skriva för att överleva och att det var någonting naturligt för henne. Hon kunde inte föreställa sig hur det skulle vara att inte skriva. (…) Det var ganska högljutt i rummet och det var väldigt mycket journalister med kameror runt oss så det var lite svårt att prata, men jag är glad att vi fick chansen att prata med henne ändå.

Anita

*

Allt var i ordning och alla var på plats. Jag hade själv inget uppdrag så jag fick prata med några äldre kvinnor om varför de var här, vad de tyckte och de berättade till och med om grejer om Nobelprisutdelning och hur det var. När vi satt runt samma bord som Olga då hade alla elever frågor. Jag hann fråga om tips som hon skulle ge till oss för att älska att skriva och komma till det hon är nu. Då berättade hon själv att hon gillade inte heller att skriva utan hon sket i det, sedan så började hon bara läsa böcker och sedan skriva ner sina känslor och tankar. Hon sa till och med: att skriva dagbok är en bra start. Det var intressant att få prata med Olga Tokarczuk.

Manar

*

Det var en rolig upplevelse. Det var också roligt att se kompisarna prata och för de pratade om arbetet som vi har jobbat med.

Simon

*

Jag tycker att det var väldigt spännande att en Nobelpristagare kom till just Rinkeby. Man känner sig stolt över att en förort med många invandrare och ”blattar” fick så mycket uppmärksamhet av media och att Olga kom just hit. Förorter som Rinkeby brukar svartmålas som ”no go zones” och det är mycket negativt som står i media. Olga verkade vara en väldigt god och ”down to earth” person och hon har väldigt vettiga tankar och idéer som hon delade med oss. Det var kul att träffa en Nobelpristagare. En sådan chans får man bara en gång livet tänker jag.

Mariam

*

Det var väldigt kul under Olgas besök. Det var roligare än vad jag trodde det skulle vara. Jag fick presentera Alfred Nobel och jag såg hur hon blev lite tårögd. Efter att presentationen var färdig fick jag sitta med henne en stund själv. Hon berättade att hon tyckte att detta var det bästa under Nobelveckan. (…) Från början trodde jag inte att det här skulle vara så roligt men till slut blev det här en av de bästa sakerna jag gjort under denna termin. Om jag kunde skulle jag gärna vilja göra om detta.

Keanna

*

För mig var det en bra dag. Det var jättekul att jag kunde träffa Olga Tokarczuk och servera te till henne. Jag var väldigt stolt över mina kamrater som stod framför oss och presenterade vad vi hade jobbat med. För mig och Rabia var det lite svårt när alla gick och ställde sig där teet och kakorna var. Det blev trångt för mig som skulle servera te till Olga. Men ändå gick det bra, jag kunde fortfarande servera te till Olga och hennes sambo.

Robin

*

Det var småbarn som sjöng Lucia och sa hej på sina hemspråk. Det var smart att sjunga Lucia och visa vår kultur för Olga. Hon såg ut att vara jätteglad för att få tavlan som Amran och Anita hade ritat. Hon var verkligen jättesnäll. Vi frågade ifall hon var gift. Hon svarade: vi har inte haft tid att fixa något bröllop än men vi är sambos. Jag blev glad när jag fick höra att hon skulle hänga tavlan på en vägg i sitt hus.

Rabia

*

Jag hade många känslor om hennes besök. Jag var glad hur hennes personlighet utstrålade ren glädje. Och den här dagen var overklig och jag har aldrig blivit fotograferad av så många personer. (Men nackdelen var att i vissa nyhetsartiklar skrev de inte mitt namn och att jag hade målat bilden av henne. Och ibland blandade de ihop mina ord med någon annans.)

Men förutom det så var det magiskt att träffa henne. Och jag kan sova bra om nätterna och veta att [pengarna från] alla böcker som blev sålda, kommer att skänkas till ett bibliotek i Rumänien som Gunilla har startat.

Mina frågor till Olga: 1) Vad inspirerade ditt hår? Enligt henne var det bara av en slump och hon har haft ”dreadlocks” över 9 år. 2) Är du inte skraj för kritiken som du får? Enligt henne så ska man inte bry sig, men kritik är bra för att utvecklas.

Amran

*

Det var roligt att få träffa Olga. En härlig och fantastisk upplevelse som inte många får uppleva. Olga är en fantastisk författare med mycket glädje och energi. Jag fick chansen att prata med Olga igår. Vi pratade om allt från hennes hårstil till hur hon träffade sin man. En fråga som jag ställde var varför hon tyckte om Wikipedia så mycket och hon svarade:

– Jag tycker om Wikipedia för att det är en faktasida som får alla från hela världen att samarbeta och skriva om allt möjligt.

Ali S

*

Det var jättespännande att träffa Olga och vi hade många frågor. (…) Och igår träffade jag Monica Zak. Då blev jag jätteglad för hon skrev boken jag tyckte mycket om. ”Alex Dogboy” var en jättebra bok. Men igår var bästa dagen på hela veckan jag fick träffa många personer, jag blev intervjuad. Jag finns faktiskt med i mitti.se om du vill kolla upp det.

Yusuf

*

Igår var en oförglömlig dag. Det var både roligt och intressant.

Att vara den enda gruppen av elever som gick träffa henne var coolt och kommer att vara med mig till min sista dag. Hann aldrig prata med Olga direkt men fick vara med i en och annan intervju. Det var en rolig upplevelse som jag kommer att kunna berätta för mina framtida barn om.

[Anonym]

Några reportage från Rinkeby bibliotek:

Nyhetsbyrån Järva: 2019 års Nobelfest i Rinkeby

SVT: Olga Tokarczuk besökte Rinkeby: ”Det bästa på hela Nobelveckan”

Dagens Nyheter: Olga Tokarczuk i Rinkeby: Det här var det bästa under hela Nobelvistelsen

Stockholm Direkt: Här välkomnas Olga Tokarczuk till Rinkeby

Mitti: Nobelpristagaren mållös av Järvaeleverna

Kategorier
Klassrummet Tokarczuk

Repetitioner pågår

Under veckan har det varit tvära kast med beskeden om Nobel i Rinkeby och Tensta. I söndags meddelades att Olga Tokarczuk inte skulle komma till Rinkeby, och inte heller någon annan pristagare. Vi blev förstås mycket besvikna, men skakade av oss frustrationen och började planera för en fin avslutning för eleverna med andra celebra besökare, bland andra Jan Henrik Swahn som översatt Tokarczuk till svenska.

Vi repeterade och finslipade elevernas framförande med hjälp av regissören Judith Hollander. Jag tjuvtittade på de vuxna som fanns i rummet och deras leenden återspeglade både glädje och stolthet över barnen. Det var även fint att se de äldre eleverna från Tensta bli förtjusta av de yngre Rinkebyelevernas dikter som lästes upp på flera språk. I hela gruppen finns en fin kamratanda. När en flicka glömde bort vad hon skulle säga ropade en liten pojke i publiken direkt rätt ord.

Elever från Enbacksskolan i Tensta väntar på att gå upp på den lilla scenen på Rinkeby bibliotek.

Men så blev det fredag och det meddelades plötsligt att Olga Tokarczuk visst skulle komma till Rinkeby bibliotek. Media snappade snabbt upp det  och det blev ett himla ståhej. Inte för eleverna, de vet redan vad de ska göra. Men för alla runt omkring.

Nästa vecka kommer alltså Olga Tokarczuk till Rinkeby bibliotek – och allt är precis som det ska.

Repetition på Rinkeby bibliotek den 5 december 2019, innan vi fick veta att Olga Tokarczuk ska komma till Rinkeby bibliotek. På bilden syns Gunilla Lundgren med ett porträtt av Olga projicerad på tröjan. Originalet kommer att överlämnas personligen till Nobelpristagaren.