Förra veckan började vi äntligen arbeta med Nobel i Rinkeby och Tensta 2021! Eleverna i årskurs 9 på Enbacksskolan fick lära sig om Alfred Nobel, dynamiten och bakgrunden till att Nobelpriset finns. Sedan skrev de notiser ur Nobels liv, som explosionen i familjens laboratorium i september 1864, den snillrika idén att blanda nitroglycerin med kiselgur och offentliggörandet av Nobels testamente.

Notiserna kommer att illustreras, och sedan tryckas i det Nobelhäfte som vi jobbar med. Häftet ska vi sedan överlämna till årets litteraturpristagare och vi hoppas förstås att det går att ordna en mottagning på Rinkeby bibliotek under Nobelveckan.

Minut-dikt

Ett återkommande inslag för Nobel i Rinkeby är att presentera den egna stadsdelen. Eftersom även Tensta ingår i arbetet sedan 2019 vill vi givetvis berätta om båda platserna. En mindre grupp elever på Enbacksskolan samlades idag för att skriva en dikt tillsammans med mig. Och vi skulle skriva den på bara en minut!

Upplägget lånade vi från Gunilla Lundgren, som i sin tur lärt sig det av Siv Widerberg. Under en minut skriver alla det första de kommer att tänka på utifrån ett givet ord. Vi värmde upp genom att skriva kort om skolan, och pennorna rasslade mot bänkarna.

När vi sedan skulle skriva om Tensta ville en elev ha längre tid på sig, så vi skrev i två minuter. Det blev ganska många ord och några meningar som fångade hur ungdomarna ser på sin egen hemort, men där fanns också tydliga spår av hur omgivningen ser på dem och platsen.

Ordens värde

Tillsammans valde vi ut ord och formuleringar som vi tyckte om. Vi talade också om det ansvar som hör ihop med det skrivna ordet. Att vi kan välja ord som visar respekt för den eller det som de beskriver, men som också är sanna. Med orden visar vi också oss själva och vi kan därför välja ord som återspeglar vilka vi är eller vill vara.

En sak vi diskuterade var en formulering som fanns på en av papperslapparna:

 ”Jag vill ta mig ut härifrån, men aldrig glömma.”

Alla var överens om att formuleringen skulle vara med i dikten. Men det där lilla ordet ”ut”, hur skulle vi göra med det?

– Jag tycker att det bara ska vara ”ta mig härifrån”.

– Nej, ”ut” ska vara kvar. Jag tycker att det blir starkare då!

Vi funderade på vad skillnaden blir med eller utan ordet. Kanske tänker man på ett fängelse eller en annan instängd plats om man säger ”ta mig ut härifrån” föreslog jag.

– Men ibland känner man sig instängd. Andra hör dig inte här, du syns inte, svarade en flicka.  

Hon fick medhåll av sina klasskompisar. Det inte tyvärr är många som lyssnar på 15-åringar i Tensta.

Kluvenhet och tolkningutrymme

En annan sak som var uppenbart var att det fanns en sorts kluvenhet i elevernas ord. Å ena sidan många positiva beskrivningar av deras hembygd, å andra sidan negativa som har att göra med kriminalitet, fördomar och våld. Hur skulle vi balansera det? Och hur starka ord skulle vi ha med i dikten?

Vi valde bland annat att använda en rad som från början löd: ”skjutningar, älsklingar som blir änglar”, men strök ordet ”skjutningar”. Dikten behöver inte förklara allt, tvärtom blir den bättre om läsaren får göra sin egen tolkning.

Vi testade orden, flyttade runt dem, lyssnade på ljuden, sökta allitterationer och kände oss till sist ganska nöjda med våra rader om Tensta. Men en svårt fråga återstod. Skulle vi skriva ”ta mig härifrån” eller ”ta mig ut härifrån”. Eftersom vi inte var överens blev det till sist en omröstning i demokratisk anda. Vilket alternativ som vann? Det får du läsa i vårt Nobelhälfte som blir klart lagom till december.

Annelie Drewsen, författare och projektledare

Tensta den 23 september 2021