Peter Handke som fick Nobelpriset i litteratur 2019 kom inte till Rinkeby bibliotek, utan fick ta emot sitt häfte samt ett porträtt som elever från Tensta och Rinkeby hade gjort. Överlämningen gjordes via Nobelprismuseet och Charlotta Jeppson.
I februari 2020 kom ett tackkort från Peter Handke till eleverna som hade läst ett stycke ur hans bok ”Barnberättelse” och delat med sig av sina reflektioner.
Den 27 november 2019 arrangerade Nobelprismuseet i Stockholm en lärarkväll med anledning av att Alfred Nobel undertecknade den slutgiltiga versionen av sitt testamente just det datumet.
Som en del av programmet fick besökarna lyssna på journalisten och författaren Ingrid Carlberg, som har skrivit en omfattande och mycket läsvärd biografi om Alfred Nobel. Jag hade glädjen att ställa frågorna på scen. Ett väldigt roligt uppdrag, särskilt med tanke på att jag har skrivit en lättläst biografi om Alfred Nobel tillsammans med Cilla Dalén.
Den 11 december var det äntligen dags! Olga Tokarczuk kom till Rinkeby bibliotek för att möta elever från stadsdelarna Rinkeby och Tensta. Många fina reportage har publicerats i tidningar, radio och på tv. Men huvudpersonerna för festligheterna i Rinkeby – vid sidan av Nobelpristagaren själv – var barnen.
Det var de som välkomnade Olga Tokarczuk vid bilen, som visade henne till rätt plats, som genomförde hela programmet på scenen och som sedan sedan fick dricka te och prata med henne vid ett särskilt bord. Därför lämnar jag nu ordet till några av eleverna i årskurs 9 från Enbacksskolan. Här är deras tankar om mötet med Olga Tokarczuk. Vissa av texterna är förkortade.
Jag var med i framträdandet för Olga. Det var helt fantastiskt och mäktigt. Vi pratade om texten som Olga hade skrivit om att kvinnor fick sälja sina kroppar. Olga var väldigt ödmjuk och snäll. Hon lyssnade verkligen på oss och hon brydde sig verkligen. Vi fick också sitta med henne och ställa massa frågor. Som vad hon skulle göra med pengarna. Hon vill starta en stiftelse om våra problem i världen. Hon vill jobba för feminister och med klimatförändringar. Hon vill verkligen försöka förändra världen och göra det till en bättre plats. Vi alla kände en mäktig känsla igår. Vi alla hade våra roller och vi fick ta hand om en hel föreställning det kändes jättebra.
Sabrin
*
Olga pratade om feminism och naturen. Den optimistiska synen på framtiden i hennes tid och den negativa syn som vi har nuförtiden. Hon kom in som Moses och delade upp stället som Röda havet.
Kooshin
*
Journalisterna som var runt oss gjorde mig lite nervöst från första början. När Olga kom in tänkte jag inte på dem längre. (…) Det enda jag tänkte på var Olga, för att det var liksom den där stunden där man märker att detta kommer kanske bara ske en gång i ditt liv så njut av det. Hon var snäll och en glädjespridare och jag var bara glad.
Yassin
*
Det var roligt att kunna stå på scenen och prata framför alla och Olga. När vi satt och pratade med Olga så ställde vi flera frågor som exempel vad hon tycker om priset hon vunnit och hennes reflektioner. Vi fick också prata med hennes sambo och fick även ställa frågor till honom om hur han kände sig. Innan jag gick upp på scenen så var jag glad och inte alls nervös utan jag var exalterad att prata framför alla.
Sara
*
Att få vara en presentatör för en person som träffat kungen och vunnit Nobelpriset är något jag inte kan beskriva. (…) Jag fick endast en chans att prata med Olga och ställde därför min fråga. Jag frågade henne om hur hon egentligen gör det? Hur hon egentligen skriver på ett så pass unikt sätt? Jag fick ett kort men ändå konkret svar: att koncentration och träning är de största anledningarna till hennes succé.
Daryan
*
Jag fick jobba vid bordet tillsammans med två klasskamrater där vi sålde Nobelhäften för hundra kronor styck, med andra tillägg som var inkluderat i priset. Det var roligt att kunna vara med på en sån rolig händelse som detta och äta alla olika desserter som fanns tillgängliga och som var goda. Man träffade en del intressanta människor, både journalister och åskådare. I helhet var det roligt att få vara med och bevittna händelsen.
Mustafa
*
Vi fick prata med olika journalister och jag fick möjligheten att prata med en journalist från Polen och innan allt startade hade jag en konversation med en kvinna som sitter i riksdagen. Vi fick träffa väldigt många viktiga människor igår. Jag personligen hann inte prata med Olga, för jag stod och sålde häftena till de som ville köpa. Jag är tacksam för att vi fick möjligheten att kunna träffa Olga för det är inte varje dag man får träffa en Nobelpristagare.
Sofia
*
Min upplevelse från igår var helt underbart. Det var jag och Ali som var de som träffade alla journalister först. Hade aldrig träffat så här många journalister på samma dag och fått prata med dem. Några intervjuade mig också. Det var en dag där jag aldrig kommer att glömma i mitt liv.
Fahri
*
Jag satt och pratades med Olga i några minuter. Hon verkar vara väldigt snäll och klok och vi pratade om många olika saker. Vi pratade inte bara om hennes författarskap utan även också om framtiden, klimatförändringar och om hur hon känner kring att ha vunnit Nobelpriset. Jag frågade henne hur hon vågade fortsätta att skriva när hon fått så mycket kritik i sitt land, och hon svarade att hon kände att hon behövde skriva för att överleva och att det var någonting naturligt för henne. Hon kunde inte föreställa sig hur det skulle vara att inte skriva. (…) Det var ganska högljutt i rummet och det var väldigt mycket journalister med kameror runt oss så det var lite svårt att prata, men jag är glad att vi fick chansen att prata med henne ändå.
Anita
*
Allt var i ordning och alla var på plats. Jag hade själv inget uppdrag så jag fick prata med några äldre kvinnor om varför de var här, vad de tyckte och de berättade till och med om grejer om Nobelprisutdelning och hur det var. När vi satt runt samma bord som Olga då hade alla elever frågor. Jag hann fråga om tips som hon skulle ge till oss för att älska att skriva och komma till det hon är nu. Då berättade hon själv att hon gillade inte heller att skriva utan hon sket i det, sedan så började hon bara läsa böcker och sedan skriva ner sina känslor och tankar. Hon sa till och med: att skriva dagbok är en bra start. Det var intressant att få prata med Olga Tokarczuk.
Manar
*
Det var en rolig upplevelse. Det var också roligt att se kompisarna prata och för de pratade om arbetet som vi har jobbat med.
Simon
*
Jag tycker att det var väldigt spännande att en Nobelpristagare kom till just Rinkeby. Man känner sig stolt över att en förort med många invandrare och ”blattar” fick så mycket uppmärksamhet av media och att Olga kom just hit. Förorter som Rinkeby brukar svartmålas som ”no go zones” och det är mycket negativt som står i media. Olga verkade vara en väldigt god och ”down to earth” person och hon har väldigt vettiga tankar och idéer som hon delade med oss. Det var kul att träffa en Nobelpristagare. En sådan chans får man bara en gång livet tänker jag.
Mariam
*
Det var väldigt kul under Olgas besök. Det var roligare än vad jag trodde det skulle vara. Jag fick presentera Alfred Nobel och jag såg hur hon blev lite tårögd. Efter att presentationen var färdig fick jag sitta med henne en stund själv. Hon berättade att hon tyckte att detta var det bästa under Nobelveckan. (…) Från början trodde jag inte att det här skulle vara så roligt men till slut blev det här en av de bästa sakerna jag gjort under denna termin. Om jag kunde skulle jag gärna vilja göra om detta.
Keanna
*
För mig var det en bra dag. Det var jättekul att jag kunde träffa Olga Tokarczuk och servera te till henne. Jag var väldigt stolt över mina kamrater som stod framför oss och presenterade vad vi hade jobbat med. För mig och Rabia var det lite svårt när alla gick och ställde sig där teet och kakorna var. Det blev trångt för mig som skulle servera te till Olga. Men ändå gick det bra, jag kunde fortfarande servera te till Olga och hennes sambo.
Robin
*
Det var småbarn som sjöng Lucia och sa hej på sina hemspråk. Det var smart att sjunga Lucia och visa vår kultur för Olga. Hon såg ut att vara jätteglad för att få tavlan som Amran och Anita hade ritat. Hon var verkligen jättesnäll. Vi frågade ifall hon var gift. Hon svarade: vi har inte haft tid att fixa något bröllop än men vi är sambos. Jag blev glad när jag fick höra att hon skulle hänga tavlan på en vägg i sitt hus.
Rabia
*
Jag hade många känslor om hennes besök. Jag var glad hur hennes personlighet utstrålade ren glädje. Och den här dagen var overklig och jag har aldrig blivit fotograferad av så många personer. (Men nackdelen var att i vissa nyhetsartiklar skrev de inte mitt namn och att jag hade målat bilden av henne. Och ibland blandade de ihop mina ord med någon annans.)
Men förutom det så var det magiskt att träffa henne. Och jag kan sova bra om nätterna och veta att [pengarna från] alla böcker som blev sålda, kommer att skänkas till ett bibliotek i Rumänien som Gunilla har startat.
Mina frågor till Olga: 1) Vad inspirerade ditt hår? Enligt henne var det bara av en slump och hon har haft ”dreadlocks” över 9 år. 2) Är du inte skraj för kritiken som du får? Enligt henne så ska man inte bry sig, men kritik är bra för att utvecklas.
Amran
*
Det var roligt att få träffa Olga. En härlig och fantastisk upplevelse som inte många får uppleva. Olga är en fantastisk författare med mycket glädje och energi. Jag fick chansen att prata med Olga igår. Vi pratade om allt från hennes hårstil till hur hon träffade sin man. En fråga som jag ställde var varför hon tyckte om Wikipedia så mycket och hon svarade:
– Jag tycker om Wikipedia för att det är en faktasida som får alla från hela världen att samarbeta och skriva om allt möjligt.
Ali S
*
Det var jättespännande att träffa Olga och vi hade många frågor. (…) Och igår träffade jag Monica Zak. Då blev jag jätteglad för hon skrev boken jag tyckte mycket om. ”Alex Dogboy” var en jättebra bok. Men igår var bästa dagen på hela veckan jag fick träffa många personer, jag blev intervjuad. Jag finns faktiskt med i mitti.se om du vill kolla upp det.
Yusuf
*
Igår var en oförglömlig dag. Det var både roligt och intressant.
Att vara den enda gruppen av elever som gick träffa henne var coolt och kommer att vara med mig till min sista dag. Hann aldrig prata med Olga direkt men fick vara med i en och annan intervju. Det var en rolig upplevelse som jag kommer att kunna berätta för mina framtida barn om.
[Anonym]
Nyhetsbyrån Järva: 2019 års Nobelfest i Rinkeby
SVT: Olga Tokarczuk besökte Rinkeby: ”Det bästa på hela Nobelveckan”
Dagens Nyheter: Olga Tokarczuk i Rinkeby: Det här var det bästa under hela Nobelvistelsen
Under veckan har det varit tvära kast med beskeden om Nobel i Rinkeby och Tensta. I söndags meddelades att Olga Tokarczuk inte skulle komma till Rinkeby, och inte heller någon annan pristagare. Vi blev förstås mycket besvikna, men skakade av oss frustrationen och började planera för en fin avslutning för eleverna med andra celebra besökare, bland andra Jan Henrik Swahn som översatt Tokarczuk till svenska.
Vi repeterade och finslipade elevernas framförande med hjälp av regissören Judith Hollander. Jag tjuvtittade på de vuxna som fanns i rummet och deras leenden återspeglade både glädje och stolthet över barnen. Det var även fint att se de äldre eleverna från Tensta bli förtjusta av de yngre Rinkebyelevernas dikter som lästes upp på flera språk. I hela gruppen finns en fin kamratanda. När en flicka glömde bort vad hon skulle säga ropade en liten pojke i publiken direkt rätt ord.
Men så blev det fredag och det meddelades plötsligt att Olga Tokarczuk visst skulle komma till Rinkeby bibliotek. Media snappade snabbt upp det och det blev ett himla ståhej. Inte för eleverna, de vet redan vad de ska göra. Men för alla runt omkring.
Nästa vecka kommer alltså Olga Tokarczuk till Rinkeby bibliotek – och allt är precis som det ska.
– Jag vet inte om jag har sagt det här till er, men ni är världens hopp!
De fyra femtonåringarna blir knäpptysta när uppriktigheten i Gunilla Lundgrens röst träffar dem. Vi sitter i ett grupprum på Enbacksskolan i Tensta och övar inför framträdandet på Rinkeby bibliotek.
Gunilla Lundgren har precis frågat dem om de tror att någon från Tensta eller Rinkeby kan få Nobelpriset.
– Ja!
– Självklart!
– Jag vill ha det i medicin.
De är också uppriktiga. Sådan är överenskommelsen. Detta är på allvar.
Hela hösten har klassen arbetat med Alfred Nobels liv och priset som bär hans namn, särskilt de två pristagarna i litteratur. De har läst, diskuterat, skrivit och ritat. Några elever har gjort ett fantastiskt porträtt av Olga Tokarczuk som de hoppas kunna överlämna till henne personligen tillsammans med det 32-sidiga häftet till årets pristagare. Eleverna har även läst utdrag ur hennes bok ”Löparna” och ”Björnens ögonblick” samt ur Peter Handkes ”Barnberättelse”. De har läst texterna och funderat på dem utifrån sina egna liv och författarnas.
På Knutbyskolan i Rinkeby har fjärdeklassarna skrivit dikter och ritat teckningar av torget i sin hemort. Många personer har hjälpts åt för att översätta dikter och texter till en rad olika språk: givetvis polska, tyska och engelska, men även somaliska, turkiska, arabiska och romska. Själva idén med projektet Nobel i Rinkeby är det är en internationell stadsdel och Nobelpriset ett internationellt pris. Detta var viktigt för Alfred Nobel, men kontroversiellt i Sverige där många tyckte att priset bara skulle gå till svenskar. Men det blev som Alfred ville.
Och nu övar en handfull elever på att välkomna ännu en Nobelpristagare till Rinkeby bibliotek. Deras engelska är nästintill perfekt och de kan ägna sig åt att finslipa tonfall, hållning och mikrofonteknik. Efter några repetitioner med Gunilla och mig får de hjälp av ett riktigt proffs. Regissören Judith Hollander kommer till Enbacksskolan och slår sig ner på en stol framför scenen. Eleverna genomför hela programmet innan hon kommer med regianvisningar. Det är på detaljnivå, hon är mycket imponerad. Det här kommer att gå hur bra som helst.
I trettio år har Gunilla Lundgren arbetat med Nobelpriset i Rinkeby. Det började 1988 när kulturvetare Elly Berg kom med idén att göra ett häfte till Naguib Mahfouz tillsammans med arabisktalande barn och deras modersmålslärare i Stockholm. Alltsedan dess har barn och ungdomar i Rinkeby arbetat med Nobelpriset genom att skriva och teckna ett häfte till Nobelpristagaren i litteratur. I år är två skolor med: Enbacksskolan i Tensta och Knutbyskolan i Rinkeby.
Listan på litteraturpristagare som har besökt Rinkeby bibliotek är lång, med namn som Kazuo Ishiguro, Svetlana Aleksijevitj, Patrick Modiano, Mo Yan, Tomas Tranströmer och Mario Vargas Llosa – som efter sitt besök 2010 skrev i den spanska tidningen El País:
Av den svindlande mängd saker som jag gjorde och såg under de åtta dagar jag nyligen tillbringade i Stockholm var det få som rörde mig så som den eftermiddag jag var i Rinkeby.
Kanske såg han samma sak som Gunilla Lundgren den där dagen.
Världens hopp.
Annelie Drewsen, författare och projektledare
Som jag tidigare berättat arbetar jag och Gunilla Lundgren i år tillsammans med Nobel i Rinkeby och Tensta. Arbetet sker under hösten och avslutas med att någon av pristagarna besöker Rinkeby bibliotek i december. Då överlämnas ett häfte som eleverna har gjort till pristagarna – med dikter, bilder och andra texter.
Sedan pristagarna i litteratur för 2018 och 2019 tillkännagavs har vi arbetat intensivt med eleverna i årskurs 9 på Enbacksskolan i Tensta. Parallellt har Gunilla Lundgren också arbetat med elever i årskurs 4 på Knutbyskolan i Rinkeby. För den som är nyfiken på hur detta arbete går till ska jag här försöka sammanfatta det vi gjort hittills.
Torsdagen den 10 oktober var Gunilla Lundgren och jag på plats i Börssalen för att höra vilka som skulle få 2018 och 2019 års Nobelpris. Tidigare år har även elever fått vara med, men i år fick de istället se alltsammans direkt på en skärm i Nobelprismuseets lokaler en trappa ner. I Börssalen kom flera personer kom fram och frågade Gunilla var eleverna var, och Björn Wiman saknade dem i en krönika i DN:
Det brukar vara fantastisk stämning i Börssalen, med allt från skolklasser från Rinkeby, larmande kvällstidningsreportrar och torsdagslediga flanörer ur det kulturbärande skiktet – en kaotisk litterär performance. I år, i den nyrenoverade Akademiens regi, är folkfesten borta.
Nåväl, prick klockan 13 öppnade Mats Malm dörrarna och tillkännagav att litteraturpristagarna var Olga Tokarczuk och Peter Handke. Gunilla och jag dröjde kvar en stund för att bläddra i pristagarnas böcker som fanns i Börssalen, sedan gick vi ner och pratade med eleverna.
Hela klassen och tre lärare hade kommit till Nobelprismuseet för att se tillkännagivandet. De fick även tillfälle att ställa frågor till Ebba Holmberg som är Nobelprismuseets ämnesexpert på litteratur. En av eleverna ville veta om kommittén läser böcker på originalspråk eller i översättning – och är det i så fall inte översättningen som belönas? Någon annan undrade vad som händer om pristagaren hinner dö före prisutdelningen i december.
När eleverna åkte tillbaka till Tensta började Gunilla och jag att planera vårt kommande arbete. Ingen av oss hade läst något av pristagarna, men vi hade bestämt oss för att presentera en var för klassen veckan därpå. Vi drog lott och det slutade med att Gunilla tog hand om Olga Tokaczzuk – medan jag fick Peter Handke.
Nu började jakten på böcker! Ett enda exemplar på engelska lyckades vi lägga vantarna på i Gamla stans bokhandel och Gunilla hade en bok av Olga Tokarczuk hemma. Under helgen fann vi två personer som kunde langa litteraturen vi behövde. Med stor tacksamhet plingade jag på hemma hos Jan Henrik Swahn som översatt Olga Tokarczuk till svenska och Bengt-Erik Engholm som hade en hel trave böcker av Peter Handke i sin hylla. Gunilla och jag kastade oss över böckerna – samt tidningsartiklar och program på tv och radio om pristagarna!
Tisdagen den 15 oktober presenterade vi de två pristagarna för klassen i Tensta. Gunilla berättade om Olga Tokarczuk och jag om Peter Handke. Det blev kanske lite väl mycket historia och politik, men så är det ju två författare som vuxit upp på platser och verkat i en tid då sådana frågor aktualiseras. Inte minst Handkes uttalanden kring kriget i Jugoslavien måste beskrivas och diskuteras. Den här lektionen läste vi inte några texter, utan lät eleverna skriva fritt utifrån två frågor med anknytning till pristagarnas verk.
Till Olga: Vad är en fri människa?
Till Peter: Vad är en lyckad dag?
Jag skulle gärna citera några av texterna, för där fanns väldigt fina och välformulerade tankar, men håller på dem tills häftet är klart i december.
Det är inte bara litteraturprisen som ska studeras! Alfred Nobel angav faktiskt fem priser i sitt testamente. Därför kom Charlotta Jeppson och Peter Järver från Nobelprismuseet till Enbacksskolan den 21 oktober. De föreläste för hela högstadiet om alla årets pristagare, alltså medicin, fysik, kemi, fred och litteratur. Trots strulande teknik lyckades de förklara en del riktigt krångliga saker så att i alla fall jag förstod.
Självklart ska eleverna läsa litteraturpristagarnas texter. Gunilla och jag har alltså valt att arbeta med en pristagare var. Den 22 oktober läste halva klassen ett utdrag ur Peter Handkes bok ”Barnberättelse” tillsammans med mig och Stefan Ljungdahl, som är svensklärare. Den andra halvan kommer att läsa en text av Olga Tokarczuk med Gunilla.
Jag var lite nervös före lektionen. Hur skulle det funka med en så pass svår text? Handkes texter kräver koncentration och en stor del av läsupplevelsen ligger i att uppfatta vad han gör med språket. Det är dessutom en berättelse som inte är omedelbart tillgänglig för 15-åringar, eller?
På 60 minuter hann vi ändå komma ganska långt in i Handkes språkliga värld. Jag började med att återkoppla till lektionen då vi presenterade pristagarna och påminna om vad boken ”Barnberättelse” handlar om: en man och hans första tid som far till ett barn. Peter Handke har en dotter som heter Amina (född 1969) och boken lär vara åtminstone delvis självbiografisk.
Därefter uppmärksammade jag eleverna på några språkliga egenheter som finns i texten, såsom att Handke inte namnger personerna i boken utan betecknar dem som barnet/det och den vuxne/han/mannen. I vissa scener använder han istället en situationsbunden beteckning som den uppväxande och den inträdande. Eleverna undrade om detta var typiskt för tyska, men varken Stefan eller jag hade något tvärsäkert svar.
Som ytterligare stöd beskrev jag även de scener som texten skulle innehålla, där den sista är det ögonblick då den vuxne får se sitt nyfödda barn för första gången genom en glasruta. För att eleverna skulle förstå situationen visade jag även en bild av ett sjukhus där sköterskor håller upp ett barn för en man på andra sidan en glasruta.
Sedan läste jag de första 2–3 sidorna i boken högt, med uppmaningen att eleverna skulle fokusera helt på texten och att det var okej att inte förstå allt. Det blev knäpptyst.
Efter läsningen plockade Stefan och jag upp några tankar om texten, och delade sedan ut kopior av ett kortare utdrag (scenen vid glasrutan). Nu läste Stefan detta avsnitt högt, och uppmuntrade eleverna att följa med på pappret. Jag tror att eleverna uppskattade att höra sin lärares bekanta och trygga högläsningsröst. Återigen fick de komma med kommentarer och frågor. Intressant nog kunde de uppfatta väldigt mycket. Vi snuddade vid Handkes växlingar av tempus, relationen mellan mannen och kvinnan i texten, distansen som skapas genom tredjepersonsperspektivet samtidigt som texten kommer väldigt nära – samt förklarade enskilda ord som anblicken, sammansvuren och med ens. Att Stefan och jag ledde detta tillsammans var bra, för då kunde han knyta an till tidigare läsning i klassen och moment i sin undervisning – medan jag har hunnit läsa mer av Handkes verk och har ansvar för texterna till häftet.
Slutligen fick eleverna skriva ner sina tankar och funderingar om texten. Några flickor i klassen diskuterade hur de skulle förhålla sig till Handkes kontroversiella uttalanden om kriget i Jugoslavien. De fick själva välja hur de skulle formulera sig.
Även här blev det flera riktigt fina texter, men dem sparar jag också till häftet.
Alla årets Nobelpristagare ska presenteras i häftet, så efter lektionen om Handke tog jag med några elever som fick skriva och teckna med mig. Läraren Anna Lindgren hjälpte också till. Med utgångspunkt i Charlottas och Peters föreläsning och Nobelprismuseets lektionsmaterial lyckades vi kort och koncist sammanfatta alla priser. Det blev även några bilder som illustrerar universums expansion (fysikpriset), andning på hög höjd (medicinpriset), litiumjonbatteriet i mobiler (kemipriset) och Etiopiens premiärminister (fredspriset). Jag tror aldrig jag har varit så väl inläst på Nobelprisen som i år och det är tack vare Nobelprismuseets utmärkta pedagoger!
På torsdag fortsätter Gunilla att arbeta med Olga Tokarczuks texter. Jag vet att hon kommer att läsa ett utdrag ur ”Löparna”.
Annelie Drewsen, författare och projektledare
I över 30 år har Gunilla Lundgren arbetet med Nobelpriset i Rinkeby. Från och med i år arbetar jag vid hennes sida. Följ vårt arbete ändra fram till mötet med en av årets Nobelpristagare på Rinkeby bibliotek i december.
I våras kontaktade författaren Gunilla Lundgren mig.
– Vet du, jag har världens grej jag vill fråga!
Sedan höll hon mig på halster ett tag innan hon avslöjade att det handlade om Nobel i Rinkeby. I 30 år har Gunilla arbetat med Nobelpriset tillsammans med elever i Rinkeby. Utgångspunkten är att Nobelpriset är ett internationellt pris och Rinkeby en internationell stadsdel. Eleverna har studerat Alfred Nobels liv, läst litteraturpristagare, skrivit dikter och tecknat. Slutprodukten är ett häfte som överlämnas till årets pristagaren vid ett program som eleverna själva håller i på Rinkeby bibliotek.
Jag tackade snabbt ja till att arbeta vid Gunilla sida, och nu är vi äntligen igång med årets arbete. Det blir en del förändringar jämfört med tidigare år. Vi arbetar med två skolor i Rinkeby och Tensta – och det kommer ju också att delas ut två Nobelpris i litteratur.
I mitten av september träffade Gunilla och jag niorna på Enbacksskolan i Tensta för första gången. Gunilla berättade om Alfred Nobels liv, och sedan fick eleverna börja teckna. Vi kom sedan tillbaka ett par gånger och arbetade vidare med text och bilder.
I fredags var det dags för ytterligare fördjupning om Alfred Nobel och litteraturpriset. Jag följde med när niorna och deras lärare Stefan Ljungdahl besökte Nobelprismuseet i Gamla stan. Under visningen fick museipedagog Charlotta Jeppson hjälp av eleverna som kunde återberätta stora delar av Nobels liv. De var också ivriga att ställa fler frågor.
I utställningen fick vi se föremål från tidigare Nobelpristagare, bland annat fredspristagaren Malala Yousafzais sjal och en nagelsax som tillhört litteraturpristagaren Herta Müller.
– Hon använda den för att klippa ut ord, som hon sedan gjorde collagepoesi av, berättade Charlotta Jeppson.
Det blev också en diskussion om huruvida Greta Thunberg kan få fredspriset i år. Enligt rykten är hon nominerad, men Charlotta Jeppson förklarade att nomineringarna är hemliga i femtio år. Men visst skulle hon kunna få priset …
Till sist fördjupade vi oss i hur det går till när litteraturpristagare utses, och klassen fick prova på hur det är att arbeta i priskommittén. I små grupper fick de läsa om fyra kandidater till priset, för att utse en pristagare och skriva en motivering.
– Vi har valt Toni Morrison, sa den första gruppen.
Det visade sig att alla kommittéer utom en hade valt samma pristagare. Motiveringarna lyfte fram att hon som afroamerikansk författare uppmärksammat rasism och slaveri. En av kommittéerna betonade att de själva som svarta unga kvinnor med hijab identifierade sig med Morrison. De kopplade sedan hennes författarskap till aktuella samhällsfrågor.
– Toni kämpade mor rasism och slaveri. Många säger att slaveriet är slut, men det finns fortfarande. Titta bara på hur svarta människor säljs som slavar i Libyen! Toni Morrisson ville vara vit och ha blå ögon, men hittade till sist skönheten i sig själv och att vara svart, och hon kunde vara stolt över det, sa en av flickorna.
En kommitté valde att dela ut priset till den unga svenska rapparen Einár, med motiveringen att han ”gör förortsbarns röster hörda” och att ”han är en förebild för många i orten”. Jag var själv tvungen att googla för att ta reda på vem pristagaren är, men det är knappast första gången.
Just den här kommittén verkar ha lyssnat särskilt noga på när Charlotta Jeppson berättade om betydelse av att Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur 2016.
– Det betyder ju att även låttexter ses som litteratur, i alla fall enligt Svenska akademien.
Jag kan inte låta bli att hoppas att några av ungdomarna som arbetat med Nobel i Rinkeby och Tensta en dag kommer att bli invalda i Svenska akademien. På torsdag nästa vecka vet vi vem som får årets – och förra årets – Nobelpris i litteratur. Då fortsätter arbetet för niorna på Enbacksskolan.
Annelie Drewsen, författare och projektledare
År 2011 tilldelades den svenska poeten Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur och han kom till Rinkeby bibliotek. Där berättade eleverna från årskurs 8 i Rinkebyskolan om sina tolkningar av tre av hans dikter.
– Barnens tolkningar av Tomas dikter är bland de finaste Tomas hört, sa Monica Tranströmer i sitt tacktal.
I den här videon kan du se några av barnens tolkningar:
Videon är gjord av Rinkebyskolan, Gunilla Lundgren, Lotta Silfverhielm och Unga berättar, Kulturskolan Stockholm.
Läs även Gunilla Lundgrens krönikor om att läsa Tomas Tranströmer med världens barn på Svenska Barnboksakademiens webbsida: