Vissa saker kan vara väldigt svåra att fånga, som det där ögonblicket när någon plötsligt inser något, drabbas av en känsla, en tanke eller ett nytt sätt att förstå något. Är man med i rummet där det händer kan man ofta förnimma händelsen mycket påtagligt, men att fånga den? Till exempel på bild?
Nej, man kan nog komma överens om att infångandet av sådana stunder är svårt. Jag har ofta tänkt att det är en av svårigheterna med att synliggöra klassrum där elever tänker, talar och skriver. Det är svårt att visa vad som händer så den som inte var med kan få del av det elektriska i förståelseögonblicken.
Mycket av det som görs i arbetet i Nobel i Rinkeby och Tensta kan i efterhand betraktas, elevskapade bilder och andra gestaltningar. Det är underbart! Men också det mer flyktiga, samtalen och tankemödorna, försöker vi ge bilder av. Eller, vi och vi – det har under de senaste åren varit elever på Anna Whitlocks gymnasium som har bidragit med bilder. I år har fyra elever som går en kurs i fotografi kommit ut till Enbacksskolan och varit med på lektioner där elever samtalat, tänkt, stundtals misströstat och stundtals kommit till insikter. Gymnasisternas bilder finns med i Nobelhäftet, och vi får också använda dem här på bloggen. De har försökt fånga det som händer i klassrummen, och deras bilder bidrar verkligen till att synliggöra sådant som annars inte syns.
Men de har också bidragit på andra sätt. De har själva gestaltat bilden av “en gymnasieelev” på en grundskola längs den blå tunnelbanelinje som också leder till deras gymnasieskola. För niorna, som står mitt i det ganska överväldigande valet mellan skolor och program för sina gymnasiestudier, har mötet med dem kunnat ge några svar och kanske förhoppningar framåt. Vid ett tillfälle “bokade” ett antal nior lunch med gymnasisterna i matsalen och det blev ett intensivt samtal över tallrikarna. För gymnasisterna har mötet med niorna både speglat egna erfarenheter från grundskolan och givit insikter om likheter och skillnader mellan skolor och grupper på olika platser. I samtalen finns ett ömsesidigt utbyte som är värt något bara det – också helt utan bildmaterialet!
Bilder är viktiga. Bilder vi har av varandra, av situationer och möjligheter. Och varje möte ger möjlighet att utveckla, nyansera och fördjupa de bilder vi bär med oss. Gymnasisternas bidrag till arbetet i Nobel i Rinkeby och Tensta är därför viktigt på så många sätt!
Text: Katarina Lycken Rüter, författare och projektledare för Nobel i Rinkeby och Tensta
