Foto: Annelie Drewsen
Hur mycket kan man förstå av László Krasznahorkais böcker när man går i årskurs 4? Tja, långt ifrån allt. Men ändå en hel del. Det är i alla fall min övertygelse efter att ha gjort ett tittskåp baserat på inledningen av hans roman ”Motståndets melankoli” tillsammans med Elin Lindell, illustratör och författare, fem elever i årskurs 4 på Askebyskolan i Rinkeby samt skolbibliotekarie Maja Embrink.
Redan strax efter tillkännagivandet i Börssalen började Elin och jag spåna idéer. Vi hade bara några dagar på oss att läsa in oss och sedan påbörja arbetet. Vid tillkännagivandet nämndes att det förekommer en cirkus med en jätteval i ”Motståndets melankoli”. En cirkus, det är visuellt och roligt, tänkte vi. Det kan vi kanske jobba med?
Ja, riktigt en sådan cirkus är det förstås inte. Det insåg jag snabbt när jag började läsa boken. Stämningen är långt ifrån skojig och cirkusen består av en gigantisk lastbil med ett enormt, stinkande valkadaver. Det börjar med att fru Pflaum reser hemåt med ett försenat, skruttigt tåg fullt av osympatiska typer. En orakad man stirrar på henne och gör ett närmande, och hon känner sig instängd och rädd. Men till sist är hon framme och kliver av i sin ungerska hemstad där saker har blivit så märkliga den senaste tiden. Som en mardröm. Det är där lastbilen med valkadavret passerar.
Texten är flödande och oerhört innehållsrik, så min roll blir att försöka göra en sorts återberättande sammanfattning, där jag tar fasta på de personer, händelser och detaljer som jag tror att eleverna kommer att kunna förstå och återskapa i tittskåpet. Det känns också viktigt att den ganska obehagliga berättelsen avslutas på något sätt. Det får bli i scenen där fru Pflaum kommit hem till sin lägenhet, slagit sig ner i sin äppelgröna fåtölj och äter körsbär i rom medan hon ser en operett på tv.
När ”världen är full av orakade män” tänker hon att hon nog kommer att klara sig, om hon bara stannar kvar hemma. Men hon tänker också att om alla gjorde som hon och höll sig hemma, så skulle allt det hemska i världen bara fortsätta. Ja, Krasznahorkai formulerar det förstås annorlunda, men för att eleverna ska kunna ta till sig handlingen behövde mycket förenklas.
Det visade sig att eleverna tyckte om berättelsen om fru Pflaum och hennes tågresa. Den mardrömslika stämningen, den märkliga lastbilen och det stinkande kadavret utövade någon slags lockning. När Elin Lindell tog över för att skapa själva tittskåpet fördelades snabbt uppgifterna mellan eleverna. En tecknade den fru Pflaum i den äppelgröna fåtöljen, någon annan det skruttiga tåget och en tredje den grå himmel med mörka moln. Järnvägsräls byggdes av ståltråd och tändstickor och husfasader tecknades omsorgsfullt.
Det förekom en del googlande för att exempelvis ta reda på hur ett gammalt tåg i Ungern kan tänka se ut. Men sedan blev det ändå pendeltågen till Södertälje som blev förlagan till vårt tåg – dock med rejäla sprickor och rost. Och när bokstäverna på den stora blå lastbilen med kadavret skulle ritas tog vi fasta på att fru Pflaum inte kunde läsa dem. Lösningen blev att skriva på bosniska, som en elev i gruppen talar. Och mitt i alltihopa tappade en av eleverna en tand! Just då satt hon och målade körsbären som fru Pflaum äter, och de var i ungefär samma storlek som tanden. Hm … Hon pillade ner sin tappade och tvättade mjölktand i burken bland alla blodröda körsbär. Det passade perfekt med tanke på den mardrömslika stämningen i texten.
Nu är det snart dags att montera tittskåpet på Rinkeby bibliotek i den blåa monter som Nobelprismuseet under hösten har renoverat. Där finns numera nyinstallerade lampor över alla tittskåp som besökare på Rinkeby bibliotek kan se året runt. Och snart kommer László Krasznahorkai till Rinkeby. Vi hoppas att han ska tycka om vårt tittskåp!
Text: Annelie Drewsen, författare och projektledare för Nobel i Rinkeby och Tensta
